Mikael Svensson en man med många strängar på sin lyra

Bromölla/Sölvesborg
Producent, skådespelare, komiker och textförfattare. Ja det finns många yrkesbenämningar för Bromöllasonen Mikael Svensson som passar in.

Det är en lugn Mikael som sätter sig ner och berättar om en del av sitt liv. Han har precis kommit hem från sitt på arbete på skolan.
– Ja jag har ett vanligt arbete också, försäkrar han och sen berättar han att ibland kan man leva på det som han gillar allra mest, skådespeleri.
Vi startar en liten intervju och min första fråga blir om utbildning och svaret blir Önnestad estetisk linje, musikteaterskolan i Bjärnum. Efter skolan så har det varit mycket utbildning på scen inom olika teaterföreningar och sammansättningar som Scenforum i Kristianstad tex.
– I Bjärnum fick jag lära mig dans och kunde utveckla mitt skrivande då vi översatte en hel del och där skrev jag även eget material för Bjärnumsrevyn. Det blev några uppsättningar där man fick prova på lite olika roller.
Den numera legendariska skådespelaren och revykungen Ingvar Andersson som körde Nyårsrevy i Kristianstad, frågade om Mikael ville delta i Nyårsrevyn och det blev 4 år tillsammans med Ingvar och teamet på Kristianstads teater.
Det var genom Ingvars son Andreas Andersson som Mikael fick roller på Fredriksdalsteatern där han var delaktig 2003-2005 samt 2016 i Sugar med Eva Rydberg.
– Det var de åren när man behövde en sån karaktär som mig, säger Mikael.

Hur gör man för att lyckas inom skådespeleri?
– Man måste arbeta väldigt hårt och engagera sig i det pågående projektet. Det är lite lättare om man har det som arbete och kan lägga varje dag på repetition. Som när jag var anställd på Fredriksdalsteatern då repeterade vi hela dagarna och sen spelade vi ganska många dagar.
– Inför stundande uppsättning av ”Allo’ Allo! Emliga armén” på Slottslängorna i Sölvesborg så repeterar vi all ledig tid som man kan efter ordinarie arbetes slut, vilket gör att det är mer slitsamt med amatörteater.

”Allo’ Allo! Emliga armén” körs som sommarteater och regisseras av Mikael Norlin, premiären var den 5 juli.
Mikael Svensson spelar den härliga karaktären René, caféägaren i den lilla franska staden Nouvien. Staden var ockuperad av tyskarna men människorna kämpade för friheten inom motståndsrörelsen. Det utlovas en snabb pjäs med många händelser.

Hur nervös är du inför premiären?
– Jag tillhör de som inte är särskilt nervösa utan satsar på att kunna min roll utan och innan så man inte behöver vara orolig för att missa i manus.

Mikael och Roland Klasson har skrivit en hel del texter tillsammans och även deltagit i revy-SM ett par år. De deltog med ”De tre kockarna Bruse”.
Sommaren 2008 gjorde han och Roland Klasson en föreställning om Povel Ramel på Västergårda i Vinslöv. 2016 kom uppföljaren med nytt okänt material varvat med kända texter av Povel.

Vad är det som du gillar med Povel Ramel?
Det är hela hans lekfullhet med melodi och ord, nyskapande av ord som tar sig en fundersam vändning.
Mikael gillar komedi och komiska pjäser är favoriten. Han har åkt runt och tittat på kollegorna i branschen och under ett år såg han 43 uppsättningar.

Då vi sitter och diskuterar ”gamla” tider som 80-90-tal, så dyker ett annat namn upp. En kille vid namn Göran Dahlberg. Han var från Gualöv säger jag.
– Ja och han skrev texter samt deltog mycket i scenforum i Kristianstad fortsätter Mikael.

Vet du något som han skrivet, frågade jag?
– Ja, faktiskt skrev han ”Prassel” som jag för övrigt debuterade i.

Om du skulle få nämna eller ranka dina bästa insatser eller de roller du gillat mest genom åren?
– Nummer ett är helt klart ”Allt eller inget ” som vi framförde i Hässleholm. Storyn om de tuffa stålarbetarna som blir arbetslösa och sätter upp en strippshow som de själva strippar i för att dra in pengar. Min roll var den tveksamma som inte ville strippa från början.

Den andra pjäsen som jag rankar härefter är ”ART”. Handlingen är helt fantastisk och i centrum står en helt vit tavla och tre kompisar som ser på tavlan på tre helt olika sätt.
Att det är sketcher med humor som är Mikaels grej det förstår man ganska lätt.

Text: Patrik Lundin
Bild: Ulf Kjellsson