The Invisible Man: Filmens huvudrollsinnehavare Elisabeth Moss. Photo by Mark Rogers - © Universal Studios
Bioaktuellt
The Invisiblde Man Poster: © Universal Studiosof America, Inc.
Fast i ett våldsamt och kontrollerande förhållande med en rik och briljant forskare, flyr Cecilia Kass (Elisabeth Moss) en mörk natt och håller sig gömd med hjälp av sin syster (Harriet Dyer), deras barndomsvän (Aldis Hodge) och hans tonårsdotter (Storm Reid).
Men när Cecilias våldsamma ex (Oliver Jackson-Cohen) begår självmord och lämnar henne med en generös del av sin stora förmögenhet börjar hon misstänka att hans självmord var fejkat. När en rad kusliga sammanträffanden får dödliga konsekvenser och hotar de personer hon älskar mest, börjar Cecilia ifrågasätta sitt förnuft samtidigt som hon desperat försöker bevisa att hon verkligen blir jagad av någon som ingen kan se. Jag har inte sett den svartvita originalfilmen, den svartvita “The Mummy” eller för den delen någon av “Dark Universe” svartvita orignalfilmer. Jag har därmed ingen relation till originalfilmen och kan därmed inte göra någon jämförelse. Jag har bara sett 90-tals versionen med Chevy Chase i titelrollen som jag tyckte var ganska underhållande för att den satte en mer komisk prägel på storyn. Dessutom gillade jag “Jurassic Park” skådisen Sam Neill som spelade skurken som ville komma åt den osynlige mannens förmåga. Floppen för den Tom Cruise ledda filmen “The Mummy” bekom inte mig det minsta. Jag tyckte inte filmen var superbra, men jag tyckte att den hade en intressant vinkling att mumien i den filmen var en kvinna. Jag ville mest glömma bort den filmen men ville ändå se en “The Invisible Man” film med Johnny Depp i den ikoniska rollen för att jag är ett stort fan av just Johnny Depp. Och den Angelina Jolie ledda “Bride of Frankenstein” filmen såg jag mer fram emot. Så med detta i bagaget satte jag mig i biostolen utan att veta så mycket om den slutgiltiga versionen av filmen som jag skulle få se. Trailern var väldigt hemlighetsfull och lämnade mycket åt fantasin för biobesökaren. Hur blev då slutprodukten undrar ni? Det ska jag nu ge svar på. Det är en mycket mörk historia vi får ta del av.
Den onsylige mannen blir mer en bikaraktär. Han är en våldsam hustrumisshandlare som Elisabeth Moss huvudkaraktär flyr ifrån. Då hon precis har börjat acceptera att hennes farlige make kanske faktiskt är död så börjar hon ana bevis på att han kanske bara har iscensatt sin egen död. Givetvis har hon rätt. Maken har uppfunnit en slags dräkt som gör honom osynlig och kan ge honom möljighet forstätta med sitt våldsamma stalkande av sin numera inte fullt så stabila änka. Omgivningen börjar med tiden att tro att Cecilia Kass (Elisabeth Moss) verkligen håller på att bli galen. Det ligger därför på Moss karaktärs fortsatta öde att bevsia motsatsen. Detta är vad som summerar det vi har att vänta. En mörk psykologisk thriller med skräckinfluenser. I mångt och mycket bygger filmen på scener där Elisabeth Moss får briljera genom att spela emot någon som inte syns. Det är hennes scener där hon hemsöks av en make som hon inte kan se som gör filmen spännande. Att få se henne bli så psykiskt nebruten att man nästa tror som hennes omgivning att hon är galen på riktigt. Men man förstår att det är något skumt i görningen och att det är Elisabeth Moss karaktär som är hjältinnan. Sammantfattningsvis med facit i hand så tycker jag att den här filmen blev lyckad. Jag tror inte att den här versionen hade blivit sämre med Johnny Depp som den osynlige mannen. Den karaktären har inte så mycket fokus. Det är först framåt slutet som man får se scener där skådisen som spelar den osynlige mannen visar sitt ansikte. Så om Depp hade fått det lilla fokuset hade bara gjort att jag hade tyckt om filmen ännu mer. Men det är en spännande resa in i en kvinnas psyke och om att samla de sista krafter hon har för att göra upp med sitt förflutna. Så en stark 3:a av 5 möjliga är mitt slutbetyg till filmen “The Invisible Man” som kunde ha blivit bättre med Johnny Depp iklädd en osynlighetsdräkt.
Text: Paul Karlsson