Visans Vänner i Karlshamn firade 40 år

Visans Vänner firar 40 år i Lokstallarna med inbjuden gäst - Ewert Ljusberg.

Jag fick en liten pratstund med Lars Jerrhag, ordförande i föreningen sedan 7 år och som berättade hur allt började en gång.

Blekinges Trubadurförening bildas 1979

Det började med ett första möte i Expressengården i Karlshamns gamla kulturkvarter.

Kärngruppen var 8 stycken och 4 av dem var närvarande för kvällen.

Ewa Smedå, Bengt Girborn som sjöng duetter ibland, Christer Pilelöw som var ordförande i 21 år och Thomas Esbjörnsson. Alla var de med på ett bildspel som visades under kvällen.

Visans Vänner 1936

Föreningen Visans Vänner startades av Evert Taube och Sven Sahlén redan 1936.

Blekinge Trubadurförening bytte namn till Visans Vänner i Karlshamn.

Inriktning och mål

Målet var att odla den svenska visan med traditioner och utveckling allt sedan 1600-talet med Lasse Lucidor. Sedan kom visskatter med Carl Michael Bellman,  Cornelis Vreeswijk, Olle Adolphson, och  Evert Taube och hans bror Karl Taube för att ta några exempel.

Föreningen ordnar 6- 7  arrangemang varje år och har ett fint samarbete med Visans Vänner i Sölvesborg och Karlskrona.

Lars Jerrhag framhåller musikens förunderliga kraft och kommunikationsförmåga även för de som fått en demenssjukdom.

Ung ny medlem sedan 2018

Han heter Emil Ny 16 år och sjunger gamla visor.

Människor söker sig till visans form därför att de längtar efter en berättelse, säger Lars Jerrhag och berömmer Emil.

Kvällens gästartist

Han var med på deras 20-årsjubileum. Blev rikskänd genom TV-programmet: ”Har du hört den förut”. Han är utnämnd till Republiken Jämtlands president sedan 1989.

Hans namn – Ewert Ljusberg!

”Visan är ett märkligt väsen” sade Lars Jerrhag och lämnade över ord och ton till kvällens artist.”

Ewert börjar med en mycket realistisk ”förkylningsvisa” och tar med oss till den lilla sjön i Jämtland där han och hans bror fiskade, pratade under stjärnhimlens tak och hur naturen alltid är en god läkare.

Läs den fördjupade artikeln här

Text & foto: Karin Mattsson-Coll