Bilder från partykryssen I februari 2020

Fjälkinge
Vi lever mitt i en pandemi. Covid-19 är den största krisen i vår moderna tid. Det är inte bara vi på INFO-Bladet som får anpassa oss till rådande situation.
I vanliga fall är vi vana att jobba på fältet. Träffa företag och positiva människor. Idag får vi göra intervjuer på annat sätt.
Vi ringde upp vår gamle medarbetare Christoffer Lundin, som sedan ett antal år jobbar som artist och underhållare. En bransch som är hårt drabbad i pandemin med rådande restriktioner.
Hej Christoffer, Hur har pandemin drabbat ditt yrkesutövande?
Vi är i stort sett lagda med näringsförbud idag även om man tillåter 50 personer i allmän sammankomst. Det finns såklart varken ekonomi för musiker, underhållare eller arrangörer att göra något.
Hur såg ditt år ut till en början?
Jag insåg ganska snabbt i slutet på förra året att 2020 var mitt stora år, då jag i stort sett skulle slippa arbeta med annat än att vara ute och turnera. Jag skulle också för första gången få komma till grannländerna Finland och Norge. De stängde ner ganska snabbt mot oss i Sverige.
När förstod du att år 2020, inte skulle bli som du planerat?
I början av februari åkte jag Partykryssen på Silja Galaxy där jag var konferencier. En fullständigt galen utsåld kryssning med 2 300 personer ombord. En partystämning långt ifrån det Corona-liv vi lever nu. Med åtta månaders perspektiv känns det som en helt annan tid. När båten lägger till ett dygn efter, tar jag en taxi från Värtahamnen till Gamla stan i Stockholm. När jag sätter mig på en krog där, i väntan på mitt tåg några timmar senare, kommer massvis med asiater passerandes på gatan. Samtliga med munskydd. Då slog faktiskt tanken mig ”Vad är det dom vet, som inte vi vet? Vad är det dom förstår som inte vi förstår?”
Därefter kom restriktioner och alla jobb försvann?
Tog väl någon månad ytterligare och mitt sista gig blev i Edsbyn slutet av mars.
Hur känns det och se något man arbetar med, försvinner framför händerna på en?
Där och då är det givetvis jättetufft. För när det väl händer så måste man vända på en hel del i sitt liv. Jag hade en bra möjlighet att gå över till föräldraledighet. Och när sommaren väl kom så fick produktionsbolag med mer ersättningar från staten. Och idag känns det bra. Då vet man att man kan övervintra pandemin och finnas kvar, när den väl är över.
Hur klarar man det psykiskt?
Jag fick en oerhörd identitetskris i början. Sen började jag tänka på den där ”Att göra”-listan som alla har i sitt hushåll. Den som alltid växer sig längre och längre, när vi inte lever i pandemi och stressar oss fram. Den sysselsätter mig ganska bra, och utan arbete minskar den för första gången.
Text: Patrik Lundin
Foto: Linus Sundvall