Badkar & Romantik

När jag bläddrade i IKEA-katalogen annonserades det ut ”kök för 15000”.

Jag tänkte fläska på ordentligt och räknade med 20000 för att få just det jag ville ha. Men ack vad lurad jag blev.

Redan första gången jag besökte IKEA för att planera köket överskred jag min max-budget, sedan åkte jag dit en andra gång för korrigeringar och då blev det ännu dyrare och vid det tredje besöket fick jag den beska medicinen att det behövdes passbitar, handtag och belysning. Bänkskivorna, som jag måttbeställde eftersom jag ville skona min bror som ska sätta upp köket, kostade extra. Rätt mycket extra, vill jag säga!

Sedan ska eländet transporteras till min nya adress och det är inte gratis.

Badrummet är ett kapitel för sig. ”Du kan köpa billigt på Bauhaus”, sa en kollega medan kollega två nämnde en firma utanför Kristianstad och den tredje föreslog att jag skulle göra allt själv medan en fjärde till slut vann med ”köp grejorna där det finns en rörmokare som kan installera”.

Sagt och gjort, jag åkte till ”Fjälkinge rörtjänst” där jag pratade med Camilla. Hon visade mig runt och till slut fastande jag för ett billigt handfat med tillhörande underskåp, spegel och kran. Jag kände mig glad och tänkte att det jag förlorat på köket tar jag igen på badrummet – fast på andra hållet eftersom det är jag som ska betala.

Hädanefter ska jag skita i andakt för toalettstolen har många finesser! Den blev hyfsat billig eftersom det var rabatt. Sedan var det badkaret. Jag är ju en riktig skumbadsälskare, kanske framför allt eftersom jag är frusen av mig och har iskalla fötter. Min dröm har aldrig varit de där nymodigheterna med jetströmmar och massage – nej, jag är en obotlig romantiker. Jag drömde om ett badkar med lejontassar och böljande former.

”Jodå, ett sådan har vi”, sa Camilla och visade en bild på min absoluta dröm. Det kostade tre gånger så mycket som det billigaste jag kunde ha valt, men jag var lätt att övertala, mitt inre sa att jag skulle ånga mig livet ut om jag inte slog till. ”Jag tar det”, sa jag och så plussades det på en stor summa till resten av inventarierna.

Eftersom jag i hela mitt liv har hyrt mina bostäder har allt ingått i ett paket. Därför fick jag hålla god min när Camilla frågade om jag behövde en blandare till badkaret. Blandare är detsamma som kran om nu någon mer än jag inte visste det. Mina kinder blossade och jag stirrade i ytterligare en katalog.

Tänk, om man köper ett dyrt badkar ingår inte kranen!

Vid den tidpunkten var jag uppgiven och tänkte att om jag nu har fläskat på med mitt drömbadkar så måste jag ju ha en blandare som passar till – inte sant? Det blev en i fransk stil med snirkliga bokstäver, ett ”V” för varmt och ett ”K” för kallt. Jag vågar inte säga något till min mamma, som ingår i den generationen där allt ska tas tillvara och några större utsvävningar inte förekommer, men blandaren var dyrare än toalettstolen. Lotta på jobbet utbrast ”himla opraktiskt ” när jag berättade om den romantiska kranen – men jag hade vid det laget redan gett upp. Mitt nya motto är ”utseendet kommer före det praktiska”.

När det mesta var bokat med rörmokare, kakelsättare och goda vänner som ska hjälpa mig att transportera bort resterna av det gamla, ringde jag min bror. Han är min lillebror, men en rejäl bit längre än jag och betydligt mer vuxen och trygg. Eftersom han är snickare så tänkte jag fråga om vad för verktyg jag behövde köpa. Jag måste säga att jag såg fram mot skruvdragare och borrmaskin för det ser lätt och roligt ut när de använder det i inredningsprogrammen på teve. Men min bror låter sig inte imponeras av sådant trams utan föreslog att jag skulle köpa tre rejäla skruvmejslar istället för ”halvdana elektriska verktyg”.

Nu är det bara någon vecka tills lägenheten blir min och jag ser fram emot det hela med spänning. I ena sekunden tänker jag ”måtte det vara över snabbt” för att i nästan jubla över att jag har köpt eget och att jag ska renovera.

Jag har bjudit in vänner och bekanta samt min sju-personer-stora-släkt den första helgen. Det finns förstås en baktanke med det. Om varje person tar en lucka eller planka från köket med sig ner för trappan så underlättar det för mig! Sedan ser jag fram emot att träffa mina nya grannar, jag tänkte bjuda in dem för att visa hur lägenheten och jag själv ser ut. Frågan är vem som ser mest sliten ut – jag eller min nya bostad.

Allra mest spännande är att få träffa grannen inunder, jag vet att hon har rötter från Finland och tänk om hon har ett recept på finskt grovt bröd. Då är min lycka gjord!

På jobbet målar de upp värsta scenariot med målare som inte dyker upp, rörmokare som gör halvfärdiga jobb och lämnar läckande kranar åt sitt öde, hemska grannar och golv som ger vika. Själv blir jag bara blekare och blekare av skräck.

Det krävs verkligen inte mycket för att livet ska kännas spännande! Fortsättning på den här följetongen kommer om jag bara överlever mitt numera höga blodtryck, mitt katastroftänkande och bankens krav på ränta och amorteringar.

DELA
Föregående artikelBegravningstal & Skratt
Nästa artikelRenovering