Det där med ordspråk.

Det slog mig när jag stod och diskade att många gamla ordspråk är giltiga än i dag.

Tankarna vandrade till de som varit aktuella för mig den senaste tiden som ”Barn upphör aldrig att vara barn” och ”Döm inte hunden efter håren”.
Sara ringde nämligen för en vecka sedan och var ledsen. Hon tyckte att en av hennes lärare behandlade henne nedvärderande. När hon berättade sin sida av saken var min första reaktion att ta kökskniven och åka in till Kristianstad för att med våld befalla läraren att uppföra sig ordentligt! Efter några minuter – eller kanske snarare sekunder – insåg jag det vansinniga i idén och efter ytterligare en stund att Sara numera själv måste ansvara för sina relationer. Men det är sant att ”Barn upphör aldrig att vara barn”.

Likadant var det när hon träffade Slemproppen. Det var hennes första pojkvän och jag önskar innerligt att jag hade bättre minnen av honom än de som finns. Han var lång, mager, hade fett hår och hårband a´la Björn Borg – en sorts relik från 70-talet. Slemproppen tillbringade all ledig tid i Saras rum såvida jag inte var hemma för då tömde han mitt kylskåp. Det hela tog slut med ett brak. Precis som många i den första våldsamma hormontiden – det vill säga tonårstiden – hade han flera flickvänner samtidigt. Det var tårar från min dotters sida. Finns det något värre än när flickor gråter för Slemproppar? Här var det inte bara köksknivar som for genom min hjärna utan baseballträ och andra ännu mer våldsamma ting. ”Tiden läker all sorg”, säger ordspråken och dottern har glömt .

Efter Slemproppen träffade hon Skrotnisse. En morgon kom hon ut i köket och var på besynnerligt gott humör. Det är märkligt att tonåringar kan inbilla sig att de kan dölja sina känslor inför föräldrarna. Håhå! Det räckte att hon öppnade ytterdörren för att jag skulle veta vilket humör hon var på och om jag inte lyckades med det var hennes ”hej” ledande även om jag stod med ryggen mot henne. Den här morgonen visste jag med en gång att något positivt hade hänt för ”finns det något kaffe” var besynnerligt ljust och mjukt.

”Mamma, jag har träffat en kille som heter D”, sa hon. Efter Slemproppen visste jag att inget kunde bli värre och alltså måste den här D vara helt ok. Hon talade lite om hur de hade träffats och att han skulle komma på en fika framåt eftermiddagen. Sedan kom det där som fick mig att blekna. ”Han har tio piercingar”, sa hon och tittade noga på var smöret hamnade. Något mer välsmord macka lär inte ha funnits i denna värld.

Jaha, tänkte jag, nu ska jag få en dotter med hål i hela ansiktet. Med min livliga fantasi skulle hon förstås även bli helkroppstatuerad i rena rama farten. Precis som alla tonårsföräldrar visste jag att det bästa är att vara tyst, avvakta och hoppas på att det skulle dra förbi som en lätt bris.

På eftermiddagen kom D och jag höll masken. Mer skrot i ansiktet har jag inte sett på någon människa. Han vann pluspoäng för han kom fram och tog i handen, tittade mig i ögonen och presenterade sig. Jag log och lyckades räkna till sex piercingar i ansiktet och om jag utgick från att en fanns i tungan så hade han alltså tre på andra ställen….

Hur det nu än var så blev D den stora favoriten hos mig. Han hälsade ”hej Sara och Eva” på telefonsvararen och bytte några ord med mig så fort vi möttes eller via telefonen. En kväll kom D med en liten vacker kaktus till dottern. När det tog slut åkte den ut i köket och där finns den än i dag. När jag vattnar den tänker jag på D och att man inte ska döma hunden efter håren för han var en mycket hygglig prick trots all skrot.

Ordspråk är alltså inte så dumt och säger mycket om oss människor. Ett annat som jag ibland tänker på är ”Hellre lite skit i hörnorna än ett rent helvete”. Fast det tror jag är en nymodighet! Dock är det lämpligt att använda när det är fredagskväll och tröttheten slår till. Ett gott råd är alltså – välj lämpligt ordspråk och luta dig mot det. Har du inget ordspråk lär det komma till dig ändå och händer inte det heller så hitta på ett eget! Själv har jag skapat ”det är inte lätt att ta sig i kragen om man ingen krage har” för de dagar där jag känner mig som något hunden släpat in.

DELA
Föregående artikelMinnen
Nästa artikelFöräldraskap