maskrospojken-1Maskrospojken som blev trollkarl

I vår serie om intressanta personer träffar jag denna gång trollkarlen och illusionisten Robin Silfver. Rådhusklockan på torget i Karlshamn visar snart fem. Jag träffar Robin träffar och vi går in på ett nästan folktomt kafé några kvarter längre bort för att fika.

Robin vill berätta sin historia om vad som fick honom att tro på sig själv och från att ha haft en usel barndom fick honom att känna stolthet och glädje över att nu resa ut i Europa för att mot betalning uppträda inför publik.

Blev bortlämnad som liten

Robin föddes för tjugotvå år sedan i skånska Broby. Hans mamma missbrukade droger och kunde inte ta hand om sin son. Robins pappa lämnade familjen och Robin fick redan när han var nio månader placeras i ett familjehem i Småland. Där fanns då redan hans två äldre bröder.

Familjen Robin kom till var tysk och Robin lärde sig tyska bättre än svenska språket. Huset låg avskilt och isolerat långt inne i skogen och disciplinen var mycket hård. Robin blev en tyst och sluten pojke som avskärmade sig från omvärlden.

Alla de sju barnen som var placerade i familjehemmet blev tvingade att träna kampsporter. När Robin var tolv år dog hans mamma av sviterna efter sitt missbruk. Robin som hade god och regelbunden kontakt med sin mamma satt och pluggade när han fick beskedet att hans mamma dött.

”Det var ett iskallt besked. Ingen tröstade mig, ingen kommenterade något. Som barn hade man behövt tröst i en sådan situation”, säger Robin och berättar att han gavs tillåtelse att åka ner till Skåne för att under endast en kort stund närvara vid sin mors begravning. ”Under tonerna till Amazing Grace lade jag en ros på min mors kista”, säger Robin och minns hur dåligt han mådde efter denna händelse. Robin blev efter detta ännu mer innesluten och drabbades av både depressioner och annat självdestruktivt beteende.

Fick trollerilåda

När Robin var sex år hade en av de tyska barn som var ständigt återkommande gäster på familjehemmet visat honom hur det gick till att trolla bort ett mynt. Robin blev fascinerad av tricket och önskade sig en trollerilåda.

”Sen satt man i skiten”, skrattar Robin och berättar med allvar i rösten att det var trolleriet som räddade honom till ett bättre liv. I tonåren var han riktigt duktig och lärde sig det ena tricket efter det andra. Jag frågar Robin vilket trick han gillar bäst. ”Det är när jag omärkligt rycker BH:n av kvinnorna”, säger han och ler.

Rakbladstricket

Robin berättar att han för tillfället håller på att öva in rakbladstricket, vilket innebär att han skall svälja tre vassa rakblad och strax därefter en bit sytråd. Efter en stund skall rakbladen dras upp då på ett oförklarligt sätt fastknutna i sytråden.

”Folk vill se sådana saker, men det är ett farligt trick”, säger Robin och får mig att tänka på den gång jag såg honom sticka upp en fyrtumsspik i ena näsborren.

Flyttade till Mörrum

När Robin var femton år fick han modet att säga ifrån att han inte trivdes på familjehemmet. Sociala myndigheter hjälpte honom att byta familjehem och ganska snart blev han flyttad till Mörrum. Där fick han det bättre, men han var fortfarande en tyst och innesluten pojke som blev ett lätt mobbningsoffer i skolan.

Självdisciplinen han fått genom sin kampsportsträning och förmågan att kunna trolla hjälpte honom att reda ut många svåra situationer.

Trollade bort sig själv

Det var nu dags för gymnasieutbildning på Väggaskolan. Där hamnade han på hotell- och restaurangprogrammet och tre år senare hade han utbildat sig inom serveringsyrket. Robin gjorde för övrigt stor succé när han som ett eget projektarbete effektfullt och skickligt trollade bort sig själv inför fullsatt aula.

maskrospojkenUt i Europa

Genom att under skoltiden få praktisera på Wallmans salonger i Malmö skapade han kontakter som gav honom möjligheter att efter skolan få säsongsarbete som trollande servitör på ett hotell i Österrike.

Detta i sin tur ledde till nya kontakter som förde honom till Mallorca där han under några månader blandade serveringsjobb med sina trollerifärdigheter.

”En turné i Holland har jag också hunnit med, och i Österrike har jag varit två gånger”, säger Robin och talar om att det snart bär iväg Holland igen.

Jag frågar om han kan försörja sig på sitt trolleri och jag förstår av hans svar att det inte är helt lätt att vara trollkarl. ”Jag lever för dagen och försöker fånga den. Trolleriet håller mig vid liv och var det som fick mig att leva vidare. Jag hade en kall barndom. Idag vet jag att jag kan saker som ingen annan kan och det styrker mig och mitt självförtroende”.

Robin berättar också stolt att han har träffat både Tobbe trollkarl och Joe Labero som gav honom några uppmuntrande råd.

Envis träning

Vi sitter och pratar fram tills stängningsdags. Robin visar några trick med kortleken och jag inser hur många års envis träning och övning som ligger bakom hans fingerfärdighet.

Jag tror att Robins historia kan hjälpa många andra som har det svårt. Det gäller att inte ge upp. Även maskrosbarn kan bli något stort. Jag önskar Robin lycka till i framtiden och på hemvägen sitter jag och önskar att jag kunde få reda på hur man gör när man trollar bort sig själv.

inpålivetInPåLivet-reportage

Vi får möta och lära känna flera unika personer i denna serie av InPåLivet-reportage.
Reportage text och bild:
Thommy Bergholts
Till INFO-Bladets läsare Om du som läsare vet någon intressant person att skriva om, kontakta tidningsredaktionen eller Thommy Bergholts direkt via
thommy.bergholts@telia.com
Hemsida: www.bergholts.se