pestkyrkogården-i-karlshamnEtt tips man får när solen skiner och det är barmark kanske inte ska följas upp när skymningen börjar falla och marken är full av snö. Helst inte om tipset handlar om en kyrkogård och gravstenarna är täckta av vitt puder.

Nyfiken som jag är kan jag dock inte låta bli utan tar kollegan Carina med mig och letar upp denna kyrkogård. Det vi visste innan vi kom dit var att den skulle finnas vid Surbrunnsvägen som ligger vid lekplatsen innan Polishuset. Mer visste vi inte, men det är ju det som är grejen när man är skribent. Att hitta dit man ska och utforska stället för att se vad som kan dölja sig bakom. Nerifrån vägen ser vi ett par grindar uppe i skogen. Dessa ser ut att kunna dölja en kyrkogård.

Vi knallar upp för backen och inser att vi kommit rätt när vi kommer fram. En skylt hälsar oss välkomna där det står: ”Begravningsplats för den som avlidit i pest och kolera. Platsen invigdes av prosten C L Wåhlin den 2 september 1834” Vi öppnar grindarna och börja utforska om vi kan hitta något intressant. Då marken för dagen består av 20 cm snö kan vi inte se om det finns några liggande gravstenar. Vi antar dock detta då vi endast ser sex sju stående stenar. Platsen invigdes under åren 1970-1711 då pesten härjade i Karlshamn. Den kom senare även till användning 1834 och 1857 då epidemier av kolera drog genom Blekinge. Så några fler än de vi såg finns här troligen.

När snön har smält och det blir lite varmare får vi ta en tur hit igen för att se vad vi kan hitta. Men för dagen är vi nöjda och ger oss iväg. Jag och Carina tar oss från kyrkogården och fortsätter vår färd genom Karlshamn. Vi kör ut mot Vägga och hamnar vid Villa Utsikten. Vi kliver ur bilen och ser att här finns en skylt med texten ”Strandpromenaden”. Då vi är i tjänst hoppar vi över denna promenad och tar oss fram i snön för att titta på havet istället. Trots att det börjar mörkna och är dimmigt ser det mysigt ut. Ett trädgårsmöblemang står ute. Men då sitsarna är fulla med snö känner vi inte för att slå oss ner utan står kvar för att beundra utsikten. På andra sidan vattnet är det upplyst i stugorna och någon sitter och myser.

Information om kyrkogården
Information om kyrkogården

Vi som står ute i kylan börjar längta hemåt och bestämmer oss för att det nu får vara slut på dagens upptåg. Vi sätter oss i bilen och börjar vår färd mot det egna hemmet. Men till nästa tidning har vi säkert hittat fler ställen vi vill utforska. Så missa inte detta.

Text & Bild Paulina Bengtsson