hans-holmqvistI vår serie om intressanta personer möter vi denna gång Hans Blomqvist från Olofström. På Jägaregatan i Olofström, med utsikt bort mot Boafallsbergen, bor han i sin välskötta villa.

Vardagsmänniska De hembakade kringlorna smakar bra till kaffet, medan livsberättelsen tar sin början av den nu åttiofyraårige Hans. ”Varje morgon blickar jag bort mot Boafallsbergen”, säger Hans och undrar anspråkslöst om han verkligen är något att skriva om. ”Egentligen är jag en enkel vardagsmänniska”, säger Hans. Är man åttiofyra år fyllda har man mycket att berätta försäkrar jag och ber honom berätta om sin uppväxt i den lilla orten Olofström som även på den tiden dominerades av Bruket.

”På den tiden sysslade Bruket inte med biltillverkning. Man gjorde till exempel bestick och kastruller i rostfritt material”, säger Hans och berättar att hans far jobbade på fabriken. ”Bruket hade även lantbruksverksamhet. Det fanns egen smedja. Man hade fyrtio mjölkkor och tretton arbetshästar”, minns Hans och berättar om den fantastiska omvandling och expansion lilla Olofström har genomgått under de senaste sjuttio åren. Sålde sill Efter avslutad skolgång började Hans som trettonåring arbeta hos ”Silla-John”.

John hade en affär som låg väster om Torgskolan. Arbetet bestod i att på cykel köra ut sill till folk i trakten. Området sträckte sig från Holje mark till Rösjö. ”Sju kronor i veckan tjänade jag och jag hade lediga måndagar, för då låg fiskebåtarna i hamn”. Ganska snart började han jobba på Andelsslakteriet i Olofström där lönen var det dubbla mot det arbetsamma cyklandet med sill i lasten.

Piccolo på Hotellet Ibland ryckte Hans in som piccolo på Hotellet i Olofström. Den ordinarie hotellvaktmästaren hade blivit inkallad till militärtjänstgöring och den unge Hans fick ta över den något för stora hotelluniformen.

Den ståtliga skärmmössan med texten hotell på ramlade ständigt ner för ögonen när han bar gästernas resväskor från järnvägsstationen till hotellet. Flickorna på andelsslakteriet kom på idén att lägga gamla tidningar som utfyllnad i mössan för att hålla den uppe. Nu slapp den unge piccolon förlita sig på försynen där han släpade de ofta tunga resväskorna upp mot hotellet.

Livsfarligt jobb Under kriget arbetade hans mestadels som skogsarbetare. ”Här var man sin egen, och fick betalt efter vad man gjorde”, säger hans och berättar att han under sommarmånaderna arbetade med att bryta torv uppe på torvmossarna i Hökön. ”Här kunde man tjäna uppemot trettio kronor om dagen. Dagslönen på Bruket på den tiden låg på åtta kronor och femtio öre”. Ett tag arbetade Hans som linjearbetare på Kraftbolaget i Olofström. Det var ett livsfarligt jobb. På den tiden visste man inte vad arbetarskydd var. ”Några av mina arbetskamrater omkom i olyckor”, säger Hans och berättar om farliga klättringar med usel utrustning uppe i höga stolpar.

Eget företag Fadern hade utöver sitt arbete på Bruket startat en egen liten verkstadsrörelse som tog mer och mer tid i anspråk. Hans begärde tjänstledigt från Kraftbolaget för att hjälpa till i faderns allt mer växande verksamhet. Hans kom aldrig mer tillbaks till Kraftbolaget. När fadern gick i pension tog han över företaget och skulle stanna där fram till sin pensionering. Företaget specialiserade sig på punktsvetselektroder och vände sig till den växande bilindustrin. ”Jag var inblandad i verksamheten i nästan femtio år”, säger Hans och berättar om både framgångar och motgångar han haft som företagare.

Årets nässla Nu på ålderns höst har hans många strängar på sin lyra. Hans är en baddare på snapsvisor. Tillsammans med dragspelaren Kurt Wiktorsson brukar han uppträda på olika tillställningar. Senast var på årets Nässelfrossa. Han har också belönats med Årets Nässla 2009. I tävlan med ett tjugotal andra vann han detta pris för att ha gjort ett häfte med berättelser om det gamla Olofström.

Författardebut När vi sitter där på altanen och ser ut över Boafallsbergen nämner Hans lågmält att han har skrivit ner händelser om sitt liv i en mapp. Ur en byrålåda plockar han fram historien om sitt liv och om händelser och människor i trakten. Funderingar har funnits att ge ut detta i bokform och inom några månader lär den första boken av Hans Blomqvist finnas på bokhandelsdiskarna.

”Före jul räknar jag med att ha allt klart”, säger Hans och ser nöjd ut med tanken att debutera som författare vid åttiofyra års ålder. I manuset ligger en dikt och jag undrar om jag får publicera den. ”Dikten skrev jag när jag var sexton år. Jag hade lunginflammation och höll faktiskt på att dö. På sjukbädden skrev jag denna dikt.”

STAREN

Staren han sitter och sjunger i eken Han tänker slut är nu leken. Och allvaret börjar, nu har de att sörja för ungar som nyss kläckts ut så skall de bli stora innan sommaren slut Senare på hösten kunna följa sina fränder till varmare länder. Där nere en gödselhög finns som är bra, där kan man finna nästan allt man vill ha där finns larver och puppor i långa baner men också lurande faror, där finns hundar och katter som springa omkring, och ormar som hugga och ligga i ring. Men staren är varsk som en fågel bör vara, och anar alltid en lurande fara. Men högt upp i eken han känner sig trygg här störs han av ingen, inte ens utav mygg. Han känner sig förunderligt nöjd med sitt liv och lyssnar förstrött till ungarnas kiv. Nej klaga kan ingen när majsol ler, och staren förstrött från sin ek tittar ner.

Vi skiljs åt med ett fast handslag och jag önskar vardagsmänniskan Hans lycka till i sin nya bana som författare.

InPåLivet-reportage Vi får möta och lära känna flera unika personer i denna serie av InPåLivet-reportage. Reportage text och bild: Thommy Bergholts Till INFO-Bladets läsare Om du som läsare vet någon intressant person att skriva om, kontakta tidningsredaktionen eller Thommy Bergholts direkt via thommy.bergholts@telia.com Hemsida: www.bergholts.se

inpålivet