En stunds samling med en meditation och visualiseringsövning.

Jämshög – Vi sitter i rummet i Petrusgården där 6 personer brukar träffas för att ”måla i tystnad”.

Stora, papper, stora papper, svampar och annat material.

Mervi är diakonissa i Jämshögs församling och hon har utbildat sig till symbolpedagog.
Lena Nilsson från Kultur och Fritid har skickat ut inbjudan till många i kommunen och kurserna är fullbokade för i år och två har redan anmält sig till nästa år. Mervi har grupper på måndagar och torsdagar mellan kl.15 till17:00 i Petrusgården.

Jag frågade Mervi hur det kom sig att hon upptäckte symbolpedagogik?
Mervi var på Jämshögs Folkhögskola en vecka och lyssnade på Helen Kemi och blev jättenyfiken att veta mer om ”drömgrupper” och om själva utbildningen till symbolpedagog. En utbildning som tar två år.

Helen Kemi har utbildat ca 30 nya symbolpedagoger och hon är i sin tur elev till Åke Högberg.

Det var Åke Högberg, leg.psykolog/leg. psykiaterapeut, som introducerade symbolpedagogik i Sverige och han är grundare av Symbolon AB. Åke har utbildat ca 600 nya symbolpedagoger och rest runt i hela världen. Han har också skrivit en bok som heter ”Hela Människan”.

När Mervi studerade var hon med i en ”drömgrupp” och jobbade enligt Ullmans metod.
Mervi förklarar hur varje person i gruppen arbetar med sina egna inre bilder.
-”Det är jag som äger mina drömmar”!

Genom att tolka, bearbeta och uttrycka sina egna bilder lär varje människa känna sig själv.
Innan eleverna kommer in i rummet spelar Mervi klassisk musik.

Ingen säger någonting utan går in i ett mindre rum, där alla sätter sig i en ring.
Mervi inleder med en kort meditation och/eller visualiseringsövning.

-”Du vandrar i skogen och följer en stig. Solen värmer så skönt och du känner värmen på din kind…”

Mervi säger: – ”Gå till din plats och måla vad penseln vill”!

-”Låt det komma!”

-”Känn efter vilken rytm din kropp har idag”!

Alla har varsitt litet block med sig och Mervi fortsätter: -”Skriv vad pennan vill!”
Här gäller det att låta allt skapande flöda. Ibland flödar det också tårar och tårarna läker säger Mervi.

Efteråt samlas man i den stora fina röda soffan och umgås, pratar fritt ur hjärtat eller lyssnar. Varje person ska enbart koncentrera sig på sin egen bild och väljer själv om han eller hon vill säga någonting om sin tavla, eller bara vara tyst. Kanske eleven väljer att dela bilden med 1 person.

Den som målar – äger bilden, säger Mervi.

Inga kommentarer från någon annan. Vi har alla olika upplevelser eftersom vi är unika som individer.

De använder sig av sagor och drömmar, dansar rituella danser, trummar, spelar rytminstrument, flöjter och kanske gitarr – allt som en improvisation.

När man spelar eller sjunger tillsammans tränar man mycket på att lyssna lyhört till varandra, att vänta in, ge och ta initiativet. Det är en mycket bra träning och integrering av höger och vänster hjärnhalva. I skolans värld vet lärare barnskötare och pedagoger hur viktig skapande verksamhet är redan i förskolan.

Mervi läste mycket litteratur under studierna till symbolpedagog. En bok hon särskilt vill nämna ”Modet att skapa” av Rollo May.

När Mervi skulle göra sitt examensarbete valde hon att arbeta med sex barn som var fem till 6 år och göra ett Sagoprojekt tillsammans med dem.

Mervi läste och berättade för barnen som låg och vilade en stund. Sedan fick de måla på stort papper, dansa de olika rollerna i ”Rödluvan” till klassisk musik eller spela olika instrument. Barnen fick också gestalta /tolka och uttrycka vad det var för drama som hände i skogen när Rödluvan skulle gå ”raka vägen” till mormor.

Allt skedde på folkhögskolan i Jämshög under en intensiv månad.

När Mervi och hennes studiekamrater tagit sin examen hyllades de som drottningar och fick sätta sig på en hög tron.

Ibland går Mervis grupp ut på gräsmattan. Innan de går ut får de välja sina egna färger.
När de är ute har de en rektangulär tavla att droppa färg på och skrapa fram olika mönster.
Det är också spännande att vrida och vända på tavlan, som då får ett annat liv.

Mervi delar med sig om vad hon såg i en tavla som hon själv målade: -”Jag såg vilda ögon på djur som flydde ut ur Amazonas regnskogar.

Text & Foto: Karin Mattsson-Coll och Mervi Juutilainen

Föregående artikelHöstläger för sångintresserade
Nästa artikelDet lilla stället med massor av gott