Äldreboendet ”Timansstenar”, Ljungaviken, beräknas vara klart maj 2020.
I Ljungaviken bygger just nu Frösunda omsorg ett privat äldreboende. Detta beräknas vara klart i maj.
I början av sommaren 2019 började företrädare för detta äldreboende att fundera på ett namn till boendet. Efter att ha hört runt bland flera av bygdens olika föreningar och en del kulturaktörer, återkom ständig hänvisning till en person. Marcus Bernhardsson bibliotekarie och historiker. 
Karta över Mjällby och Sölvesborgs socknar jämte Sölvesborgs stad. Upprättad av Rikets Allmänna Kartverk, Stockholm 1917.

– Vi som arbetar vid Sölvesborgs kommuns bibliotek, säger Marcus, besöks av ca 1900 personer varje vecka, varför vi är vana vid många olika slags förfrågningar. Men att ge namn-förslag till ett äldreboende samt dess avdelningar var något unikt, delger Marcus. Jag fick grunna ett bra tag på detta hedrande uppdrag och i somras, på min semester, tittade jag på en rad äldre handlingar rörande bygden eftersom Frösunda omsorg önskade få ett namn som var förankrat i trakten, men som inte var i aktivt bruk. Detta var klurigt, men så tittade jag på en del gamla kartor och min blick föll på de holmar och skär som pryder Sölvesborgsviken. Dessa är rätt många, men deras namn, gissar jag, är rätt okända för de flesta i kommunen. Havsklippan ”Timan” ligger rätt långt söder ut i denna vik samt är Listers västligaste holme och dess namn är inte särskilt känt i dag. I Falkvik finns det dock en gata med detta namn, varför jag istället stannade vid den dialektala varianten ”Timansstenar”. De därefter norröver löpande kobbarna i viken, ”Tre stenar”, ”Kuggskärv”, ”Kiaholmen”, ”Rådmansholmen”, ”Kaninholmen” och ”Lindholmen”, föreslog jag skulle få namnge äldreboendets sex olika avdelningar.

Fram till järnvägenstid i slutet av 1800-talet färdades många resande på vattenvägar, varför våra fäder säkert hade större kännedom om dessa holmar, än vad vi har.
I slutet av sommaren presenterade jag detta förslag för Frösunda omsorg, vilka rätt omgående tog det rakt av. Det känns mycket hedrande.
Text: Patrik Lundin
Foto: Marcus Bernhardsson