På äventyr i Sydamerika del 2

Salkantay Trek.

Resa
Resan fortsätter i Sydamerika där vi senast var i La Paz.

Vi lämnar La Paz och tar oss vidare till Cusco. Eftersom vi lämnar en hög höjd och tar oss till en annan så är vi redan acklimatiserade och börjar vänja oss vid den tunna luften på 3000-4000 meters höjd till skillnad från i Kristianstad där vi snarare har meter under havet med tanke på Sveriges lägsta punkt, -2,32 m under havet. Strategin var medveten eftersom vi hade bestämt oss för att vandra till Macchu Picchu, inkatemplet som endast kan nås till fots eller med tåg. Vi hade på förhand bokat en vandring via Salkantay, ett bergspass, där vi hade förbokade övernattningar hos lokala familjer och de försåg oss med vatten och mat längs med vägen. Kändes som ett klokt drag, det var tillräckligt tungt att släpa på kläder för 3 dagar för ett omväxlande klimat, allt från snö och minusgrader till sol och 30 grader.

Det är svårt att sammanfatta vandringen men vi gick i 3 dagar. Första natten tillbringade vi i en ”plywoodhydda” utan värme och till viss del med el (solceller). På natten kröp minusgraderna tätt inpå en och man var glad att man sov med mössa, värmetröja, underställ och lite allt möjligt på sig. Det var ändå bättre än att sova i tält. Väckning tidigt och vi fick i oss lite frukost innan vi begav oss vidare för att ta oss upp längs bergspasset.

Vi mötte flera vandrare och hade följe med de som skulle dela boende med oss, åtminstone när det var dags för mat eller sömn. Den andra dagen var tuffast, då skulle vi upp för bergspasset och snön blåste kallt kring öronen. Det var en skön känsla att nå krönet för att sedan bege sig nedåt igen mot varmare temperaturer. Natten tillbringades hos en lokal kaffeodlare, Enrique, som inte kunde inte ord engelska och vi kunde inte ett ord spanska. Var en spännande att bli rundvisad i kaffeplantagen utan att förstå riktigt vad han sa men till och med jag som inte gillar kaffe uppskattade doften. Hos Enrique var det varmt och det fanns till och med varmt vatten i duschen. Det visade dock sig att det bara räckte till en dusch i 5 minuter så det var bara en som hann tvätta sig innan vattnet tog slut, sedan var det bara snällt till att vänta. Själv var man så trött så man lade sig att sova istället och tog en morgondusch istället.

Tempot var högt och vi började närma oss. Vi passerade en första utsiktspunkt där vi kunde se Macchu Picchu på avstånd. Nu började vi närma oss det vi hade som mål, fantastiskt! Sista etappen går längs en järnväg och det var en ganska enkel strapats om än något varmt. Väl framme i Aguas Caliente, staden nedanför Macchu Picchu, tar vi oss till hotellet där vi får veta att rummet vi bokat har drabbats av en vattenskada och vi skall bo på ett annat hotell. Efter att ha rest en del i och börjat förstå hur Sydamerika fungerar anade vi ugglor i mossen och ville knappt lämna hotellet. Till vår stora glädje så visade det sig att vårt nya hotell var 5-stjärnigt. Det var en mycket makaber känsla när 3 genomsvettiga grabbar med packning och träningskläder träder in på ett respektabelt hotell. Vi fick direkt handdukar att svalka ansiktet med och dessutom välkomstdrink och lite tilltugg. Bra start på kvällen!

Macchu Picchu.

Dagen efter ringer klockan 04:30 för att vi skall ha en chans att hinna upp. Biljett är köpt långt tidigare och insläppet börjar kl 05:00 och insläppet vid toppen börjar runt kl 06:00 om jag minns rätt. Vi tar oss ned till porten runt 05 med pannlampor, trötta men sugna på att ta oss upp. Till vår förskräckelse så står det redan ett hundratal människor i kö för att GÅ upp till Macchu Picchu. Det hade vi inte med i beräkningarna. Vi hade bara hört att det skulle vara lång kö till bussarna. Nåja, sagt och gjort, vi travade upp för trapporna, tror att det var 400 höjdmeter. Man var rätt mör när man kom upp men det var så värt det. Macchu Picchu är ett fantastiskt ställe och vi var där mer eller mindre hela dagen. Det är ett stort område som har överlevt spanjorernas intåg väl eftersom de aldrig hittade detta, vad man antar är, sommarpalats. Det fanns rinnande vatten och en väl utbyggd odlingskultur. Höjdpunkten på resan motsvarade väl förväntningarna.

Efter att ha tagit oss ned igen besökte vi restaurangen och drack en massa cola för att fylla på energi. Den liter vatten och de proteinbars som jag tog med mig räckte inte långt. Nu kunde man druckit upp hela Titicacasjön och ätit upp en hel Lama! Vi avslutade dagen med tåget tillbaka till Cusco vilket kändes klokt, vi var inte riktigt sugna på att vandra mer den dagen.

Text & Bild: Patrik Gustavsson, Ekonomihuset Syd AB