Det var bättre förr

”att dumpa en gravid hustra på KK genererar troligen fängelse.”

Jag läste att någon funderade på om folk numera använde sagogryn och genast var jag i tankarna tillbaka i min barndom. Det är ju märkligt att vi i min generation, som växte upp med ute-dass och åsikten att rinnande vatten var lyx, över huvudtaget har överlevt.
Vi släpptes ut någon gång på morgonen för att leka och när det började skymma kom vi hem. Ingen mobiltelefon och inga aktiviteter mer än scouterna och dit kom jag aldrig.

Förr i tiden var det gott om snö
och jag vet att pappa fick plogbilen
att köra ner till oss varje dag i mitten på mars när min bror skulle födas. Det var på den tiden när en förlossning innebar att mannen följde kvinnan till KK och där lämnade henne ensam med ett
”ring när det är över”.
Min mamma överlevde men frågan är om pappa hade gjort detsamma om han, som män gör idag, deltagit i förlossningen.

Jag växte upp i en tid när rökningen
ansågs som något naturligt
– ja, jag har faktiskt varit med om att skörda tobak tillsammans med min farmor.
Min far började dagen med två
John Silver utan filter och en kopp svart kaffe innan han tog bilen till jobbet. Varje söndag körde vi på utflykt och i bilen rökade båda föräldrarna medan jag och min bror satt i baksätet utan bilbälte. Det var inget konstigt med det. Jag och min bästis tjuvrökte i en halmstack
och en gång uppflugna i ett träd som jag ramlade ner ifrån.

Till frukost fick vi en kopp kaffe med mjölk och några skivor siraps-limpa med ost och marmelad innan vi gick till skolan, där vi höll tyst och vågade inte säga emot läraren.
Vi gick faktiskt i skolan på lördagarna också, fast vi slutade
vid lunch med en ”roligt timme”.
Det är inte helt rätt att skriva lunch för det fanns inte på den tiden, vi åt middag på kvällen och i skolan hade vi medhavda mackor med jordgubbsmarmelad.

Någon gång i mellanstadiet infördes lunch i skolan. Framför tant Signe, en rejäl bondmora som jobbade ensam i bespisningen och antagligen kände sig butter på stökiga barn, viskade vi ”lite, tack” varvid hon slevade på ordentligt. Att inte äta upp var
otänkbart, det var till att tugga
och tugga och tugga tills man var lila i ansiktet, för vid ”grisa-spannen” stod överläraren och
kontrollerade att ingen kastade mat – kanske var han sur på
bonden som kom och hämtade resterna några gånger i veckan.
Efter skoltiden har jag aldrig ätit ärtsoppa och lovar att jag aldrig mer kommer att göra det.

I tonåren kördes det motorcykel
och moped utan hjälm och när lagen om detta kom lovade vi varandra att vi aldrig skulle ta någon på oss för det såg töntigt ut.
Numera har snörika vintrar försvunnit och att dumpa en gravid
hustru på KK genererar troligen
fängelse. Barnen har hjälm när de cyklar till skolan och jag tycker det ser fint ut, det känns som om de är väl omhändertagna.

Själv överlevde jag min barndom,
det gjorde de flesta. Med tanke på hur vi hade det tycker jag det är mycket märkligt att någon kan säga ”det var bättre förr” trots att det både var kallare, hårdare, fattigare och i dagens ögon fullständigt livsfarligt.
Nej, tacka vet jag nutiden.

DELA
Föregående artikelEnvis som en åsna.
Nästa artikelVåren