Från Karlskrona till Kroatien

Eva kåserar om vad hon hittat på under sin semester i sommar.

Det var meningen att jag skulle åka på skrivarkurs första veckan på min semester. Den skulle även innehålla frigörande dans och när Inger fick höra det sa hon ”du kommer att springa längs med Storgatan med fladdrande schalar efter dig när du kommer hem”. Jag bleknade av tanken men behövde inte oroa mig eftersom kursen blev inställd.

Nästa plan var en skrivarkurs på en fyr i Karlskronas skärgård. Jag såg fram emot att bo en vecka på ett vandrarhem vid havet, höra måsarna skrika och få inspiration till nya kåserier. Men än en gång bedrog jag mig, även den kursen ställdes in.

I ren desperation bokade jag en resa till Kroatien med avresa några dagar senare. Jag sprang omkring som en dåre i Kristianstad för att köpa baddräkt, badlakan, solskyddsfaktor och böcker dagen innan det skulle bära iväg. Det var inget fel på resan, inte alls, med 35 grader i luften och 25 i vattnet låg vi som flodhästar i Adriatiska havet för att svalka oss.

Jag hade hoppats på att det skulle finnas en annan singel på resan som jag kunde vandra och cykla med, tyvärr var det bara par och familjer. Men jag hittade två bra reskompisar, 78-åriga Ulla och Bengt från Sjöbo. Vi promenerade på kvällarna, stannade för en kopp kaffe på något fik där vi studerade människor och när vi var tillbaka på hotellet stupade jag i säng medan de gick ner till terrassen där det var dans.

Någon cykeltur eller vandring blev det inte, det var inte att tänka på i den hetta som höll i sig dygnet runt och det var skönt att komma hem igen.

Strax efteråt gjorde jag en dagstur till Boön i Karlshamn med Tarja. Vi hade med oss två stora kylväskor fyllda av mat eftersom vi skulle måla med akvarellfärger och det är energikrävande! Jag som aldrig har varit i närheten av en kust med klippor blev hänförd av de släta och varma hällarna. Efter någon timme skulle vi bada. Att rutscha ner från en klippa är väl inte så farligt men att komma upp från densamma är en helt annan sak. Jag försökte följa med vågorna upp och desperat greppa någon spricka, men sjögräs och alger gjorde det hela halt och jag åkte tillbaka med samma våg.

Vi plaskade som minde gracila sälar i våra försöka att nå torra land.

Till slut kom en kvinna och berättade att lite längre bort var det lättare att ta sig upp. Jag är henne evigt tacksam. Efteråt var det extra gott med grillad kyckling och sallad.

I lördagsnatt cyklade jag hem i den ljumna natten iförd enbart en tunn blus och korta jeans, månen lyste gul och stjärnorna blinkade över Ivösjön. Jag hade varit hos Sekreteraren och hennes familj, de bjöd på god grillad mat, kaffe, whisky och sköna diskussioner om allt från pelargonior och pengar till planer för framtiden.

Dagen efter sov jag länge och frukosten intog jag på balkongen samtidigt som mina grannar åt lunch. Vinden svepte genom grenarna på träden i dungen utanför, suset i löven var vänligt och jag mådde riktigt bra. Solen strålade, min Mårgårda-pelargonia hade börjat knoppa och friden var total.

Det var då det slog mig att utlandet och resor är helt ok – ja, det är spännande och intressant, men inget slår Sverige och ledig tid i goda vänners lag med mat och dryck.