alexander-lundgrenEfter att ha bott i vår lägenhet i några månader tyckte jag och min flickvän att det började bli dags för tillökning. Det var alltså dags att skaffa en liten kanin och efter en tids letande fastnade vi för en söt liten flicka som fick namnet Polly. Denna lilla krabat såg förvisso ut som den mest blida och harmlösa varelse, men det visade sig snart att hon även hade en annan sida.

Vilandes i detta mjuka lilla paket av bedårande gullighet fanns ett riktigt busmonster, med en oanad förmåga att hitta saker hon inte fick göra. Det hör exempelvis inte till ovanligheterna att man finner henne i vardagsrummet, förnöjt tuggande på en mattfrans. Just tuggandet är väl det som ger oss mest huvudbry. Hon har bland annat lyckats bli bannlyst från vår nyligen inglasade balkong, efter flitiga men tidigt avslöjade försök att bita sönder isoleringspappen, samt den träpanel som löper längs en av väggarna.

Att försöka vänja henne av med sitt olämpliga beteende är lättare sagt än gjort, då hon verkar tolka våra tillsägelser och åthutelser som att vi leker med henne. Dessutom så är ju kaniner, som bekant, tämligen duktiga på att tugga, något flera oskyldiga attiraljer i vårt hem fått erfara.

Döm om vår förvåning när vi en eftermiddag tänkte koppla av med lite tv-spel och handkontrollerna inte gav någon som helst respons då vi försökte använda dem. Undertecknad initierade, i egenskap av hushållets amatörtekniker, en felsökning. Efter att ha kontrollerat att alla kontakter satt som de skulle upptäckte teknikern små hack i en vital sladd. Hack som vid närmare undersökning kunde kopplas samman med små kanintänder och som åtminstone tillfälligt minskade Pollys popularitet ganska så påtagligt; en trend som fortsatte då hon nästa dag kissade i vår soffa.

Några dagar senare kom teknikern hem från jobbet och fick av sin bättre hälft veta att telefonen inte fungerade. Än en gång fann man att orsaken till problemet var en avgnagd sladd, och Polly utpekades som huvudmisstänkt i målet, och påföljden blev bittra kommentarer från Matte och Husse.

Dessa erfarenheter har medfört att stackars Polly enbart får vistas utanför sin bur under bevakning, men då denna brister är hon inte sen att utnyttja möjligheten att hitta på rackartyg. Som när hon en gång kunde ses uppflugen på en fönsterbräda, balanserandes i en skål med smycken och ivrigt tuggandes på en krukväxt. Polly avlägsnades från skålen bara för att återvända så fort hon lyckats finta bort sina övervakare.

Lilla fröken är även en riktig liten gourmand. Hon är förutom det vanliga såsom morot, äpple och gräs även förtjust i kronärtskocka, grädde, chips, ostbollar och äppelkaka. Chips är en speciellt svag punkt. När detta är framme råder det ingen hejd på aptiten på lilla Polly. Hon hoppar runt som besatt och klättrar på både Husse och Matte i ett försök att förmedla ett enkelt budskap: Ge mig!

Man kan tro att hon lugnar sig om man ignorerar henne, men icke. Hon framhärdar träget tills hon fått det hon vill ha, och inte ens då är det säkert att lugnet infinner sig. Det enda lugnet man kan hoppas på är det bedrägliga lugn som uppstår när den långörade lilla vännen slänger sig på mattan och vilar en stund. Men den stunden är guld värd. För trots allt så är Polly vår alldeles egen lilla ögonsten.

Av Alexander Lundgren