emiliaDet var en gång en flicka och en eftermiddag. Den eftermiddagen stod flickan framför sin första och största utmaning någonsin.

Hon tog ett djupt andetag. – Hej klassen! sade hon och ångrade sig direkt. Hon hade börjat för entusiastiskt och det skulle hon säkert få äta upp. Plugghäst skulle de kalla henne. Igen. Flickan tittade utforskande och med spänd förväntan på sina åhörare. Ingen sade ett enda ljud utan bara stirrade överlägset tillbaka. Den ena hälften rynkade på näsan och den andra petade i den. Hon försökte igen, men hon tyckte inte om muntliga framställningar. – Hej alla, jag ska redovisa om min födelsedag. Jag fyllde nio för två veckor sen och på morgonen hade jag fått allt som jag önskat mig, för jag hade skrivit en önskelista. Det är viktigt att man skriver en önskelista för då kan man vara säker på att man får det man vill ha.

En flicka som satt i bänken vid andra fönstret började fnissa och viska något till en annan flicka som satt bredvid. De pekade också. Till slut fnissade och viskade dem så mycket att fröken som stod på ett ben i högra hörnet fick hyssja dem. En fluga vaknade och surrade till. Flickan tittade lite osäkert på sin publik, men fortsatte. – Jag fick färgpennor, två ritblock och ett alldeles nytt förstoringsglas som jag önskat mig jättelänge! Hon stannade med ett leende i sitt berättande och tittade förväntansfullt upp från sin stödlapp. Ingen respons, bortsett från flugan som nu surrade och flög i cirklar runt frökens huvud. Flickans leende försvann och hon fortsatte. – Sen så fick jag också några fina koftor, ett kilo godis och … och … Hon talade allt tystare i takt med att hennes självförtroende sjönk. Det var hopplöst. Flickan blev ledsen och skuggan sänkte sig över henne. När skulle hon bli synlig? Kanske… hm… kanske nu! – … och fyra paket kondomer.

Fröken tappade hakan och ungarna som hade petat i näsan slutade gräva. Alla stirrade på henne som förut, men nu med gapande munnar och förvånade blickar. Flugan flög in i frökens mun och puttade ut löständerna. – Mm, jo det är ju så att det är viktigt att skydda sig. Det har mamma sagt. Och det hade flickans mamma sagt. Men inte till flickan. Hon visste egentligen inte ens vad kondomer var för något och vad de skulle skydda mot. Det var mamma som hade upprepat ordet flera gånger när hon hade haft ett vuxensamtal med storasyster i köket förra fredagen. Det var nog ett viktigt samtal. Och roligt! Det kunde man se på deras miner. Eller i alla fall på storasysterns. – Haha, klart den inte sprack! hade hon skrattat. Jag ljög, morsan. Det var ett skämt!

Mamman hade dock inte sett så road ut och mumlade något om en som inte borde ha spruckit för femton år sedan. Flickan hade hela tiden suttit i rummet bredvid. Tjuvlyssnat, men ändå lyckats med att se ett helt barnprogram. Det hade handlat om utomjordingar och det tyckte flickan var det mest spännande i hela världen! Utomjordingar och allt som hade med rymden att göra. Åh, vad hon önskade sig en rymddräkt när hon fyllde tio! Men inte vilken rymddräkt som helst, utan en som skulle skydda henne mot alla farliga utomjordingar. En tålig dräkt av ett material som aldrig skulle spricka.

Ingen hade ännu gjort en minsta rörelse inne i det tysta klassrummet. Bortsett från flugan som flög iväg med frökens löständer. – Vännen lilla, läspade fröken. Så du menar att dina föräldrar gav dig flera paket kondomer i födelsedagspresent? – Ja, sa flickan. Och nu ska jag göra en dräkt av dem och flyga ut i rymden.

Av Emilia Mattsson

Denna underbart beskrivande berättelsen har blivit uttagen till omröstning och har chans att bli en vinnare av presentkort.
Vill du också få din text publicerad med chans att vinna fina priser? Skicka då in din text med foto och namn på dig till