År 2010 var utnämnt till tillgänglighetsår. Det är ett mål Riksdagen satte upp och det innebär att samhället då skulle vara tillgängligt för alla.

–          Min åsikt är att tillgänglighetsåret inte gav något eftersom målen inte på långa vägar blev uppfyllda, säger Tobias Holmberg som själv har erfarenhet av otillgänglighet i samhället då han sitter i Permobil.

I dagens läge finns det ingen lagstiftning som rör tillgängligheten och därför har det inte gjorts så mycket förbättringar på området.

–          Det känns som att de i början av år 2010 kom på att de måste vara färdiga med anpassningarna i december och att det då blev för ont om tid. Hade de börjat med arbetet för en bättre tillgänglighet tidigare hade de hunnit längre. Kanske hade de kunnat nå målen då. Detta visar att det inte funkar att ha mål utan några tvång. Det som behövs är en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering och därför deltar jag i Marschen för tillgänglighet, säger Tobias.

Marschen för tillgänglighet anordnas på ett antal orter i Sverige i början på juni varje år och deras mål är just en lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering. Än har det inte hänt.

–          Saker som behöver förbättras avsevärt är offentliga platser såsom skolor, idrottshallar, bibliotek och kollektivtrafik men även stadsmiljö med trottoarer och kullersten, förklarar Tobias.

Om man inte själv sitter i rullstol tänker man kanske inte på att det är ett trappsteg in till en butik eller att det är kullersten i nästan hela staden.

–          Faktum är att ett enda litet trappsteg hindrar mig från att ta mig in i en butik. Skulle otillgänglighet klassas som diskriminering skulle det vara fastighetsägarens skyldighet att anpassa och problemet skulle vara ur världen, menar Tobias.

I dagsläget kan det vara svårt för butiker att exempelvis bygga ramp för att förbättra tillgängligheten eftersom kommunen ofta äger marken utanför. De får inte lov att bygga på kommunens mark och därför kan de inte anpassa.

–          Med en sådan lagstiftning som Marschen vill införa skulle inte det heller vara något problem. Kommun och fastighetsägare skulle bli tvungna att arbeta tillsammans för att skapa tillgänglighet, säger Tobias.