P1webb

Sommaren är över och hösten är på intågande. Men jag är lika glad för det. Detta har jag längtat efter sedan i juni. Vet ni varför? Jo, för att den 17 september 2011 kommer min barnbok att släppas och det blir stort barnjippo i Olofström. Så ja, nu förstår ni säkert varför jag längtar efter de bruna löven och allt som hör hösten till. För då ska min Kenneth komma ut i bokhandeln.

Vad har då hänt under sommaren när ni andra legat på stranden, åkt omkring i husvagn på vägarna eller målat huset? Själv har jag arbetat. Men… Jag har också hunnit resa lite. På mina resor har jag upptäckt att Sverige kryllar av norrlänningar. Trodde bara de befann sig där uppe i norr. Men nix, vissa av dem har begett sig söderut för att visa sin existens.

Den första jag träffade var på Killebom i Sölvesborg. Killen ifråga har i och för sig bott på Lister ett antal år och beter sig nästan som oss här nere. Men det är ju det här med talet. Ofta får jag höra att jag pratar skånska. Vadå skånska?!? Det är väl stor skillnad mellan skånska och blekingska?? Det finns ju inte en enda likhet. Hur som helst så insåg jag att de i norra Sverige definitivt inte pratar som vi här nere. För när norrlänningen drog igång sitt ”hemspråk” satt jag som ett frågetecken.

Min förutfattade mening om norrlänningar är att de är tysta och blyga och inte säger så mycket. Man skulle väl kunna säga att detta INTE stämde in på nästa norrlänning som skulle korsa min väg. Jag gjorde ett stopp i Västerås hos bästa väninnan och blev presenterad för en norrlänning som precis som jag har skrivit en bok. Hans bok innefattar också barn. Dock handlar den OM barn och är inte riktad TILL barn som min. Han, eller Ronny som han heter, spräckte verkligen min förutfattade mening om tysta norrlänningar. För om det var någon som pratade under kvällen så var det han. En riktigt trevlig prick var det.

Sista norrlänningen som skulle dyka upp var en kille som flyttat från Norrland till lilla Matvik utanför Karlshamn. Piloten som blev ordförande i Matviks Bryggförening. Per-Anders Hansson. Killen som bytte ut skog, skog och åter skog mot havet precis utanför tomtgränsen. Kanske lite otippat att ett intresse skulle väckas för just båtar när man kommer från norrland. Men det gjorde det och nu är han med och styr och ställer i föreningen.
Precis innan denna tidning gick i tryck var det faktiskt i just Matvik jag gjorde ett av mina sista reportage. Ja, till augustitidningen alltså. Hos de härliga människorna Evert och Sonja Karlsson fick jag uppleva en dag vid havet. I strålande solsken på ett blankt hav fick jag mig en båttur som är väl värd att minnas. Att dagen avslutades med nystekt flundra gjorde ju inte saken värre heller precis. Stort tack säger jag till de båda makarna!
Nu är det dags att säga adjö för denna gången. Jag får väl se om det är mer norrlänningar som ska korsa min väg. Eller så blir det någon annan ras. Vem vet? Nästa gång blir det kanske smålänningar eller hallänningar. De bor ju lite närmare och är lite lättare att förstå. Rent pratmässigt alltså!
Ha det gott alla där ute. Vi hörs snart igen!

/Paulina