Karin Johanne Pedersen - violin, Jákup Lützen - viola, Samira Dayyani - cello, Morten Kargaard - gitarrer, Lars Johnsen - kontrabas, Mette Termansen - oboe och engelskt horn, Maj Berit Guassora - trumpet och flygelhorn.

Hela programmet presenterades muntligt av Morten Kargaard från Bornholm och allt var nykomponerad musik av hans egen hand.

Septetten består av 4 kvinnor och 3 män som alla är engagerade i olika orkestrar med olika inriktningar (genrer). Fyra stycken av medlemmarna är klassiska musiker och de tre andra medlemmarna kommer från jazz, rock, pop – ”rytmiska musiken”.

Idén om att bilda en septet föddes under sommaren 2012 när Morten smälte ihop sina intryck och kunskaper från både Kungliga Danska Musikaliska Akademien med Berklee School of Music i Boston.

Mortens kompositioner är en mix och han är en brobyggare tillsammans med sina musiker och skapar någonting nytt och fräscht.

De medverkar i klassiska festivaler och i kyrkor samt på Karlshamns jazzfestival för att ta några exempel och de har spelat in flera CD:n tillsammans: Zeland och Cross-Lines.
Mycket av musiken var uppbyggd med frågor och svar mellan olika instrumentgrupper och lysande soloinsatser med pizzicato´n (när man knäpper på strängarna med fingrarna på fiolen), snygga basgångar, fina avslut i fraseringar.

En tät klangbotten av alla stråkar och gitarrer tillsammans med de olika blåsintrumenten skapade en mycket speciell atmosfär och stundtals andlös stämning. Det var som ett ständigt flöde när musikerna växlade mellan soloinsatser och ensemblespel.

De började med ”Butterfly” där instrumenten presenterar sig ett i taget för att sedan stråla samman. I ”You must believe” var det gitarren och trumpeten som stod för solopartierna.
När vi fick höra folkmusik från Feinœ fanns influenser från både country och mexikanska tongångar. ”The humble prayer” steg succesivt i intensitet – spännande! När vi fick höra ”The Wind” såg vi den långa sandstranden framför oss, som Morten talade om stunden innan.

”A boy´s dream” eller ”Mitt livs melodi” handlade om Mortens egen barndom, som spelades lekfullt och luftigt.

Text & Foto: Karin Mattsson-Coll

Föregående artikelKarlshamns Kammarkör genom tiden
Nästa artikelHan hjälper djur till nya hem